Me myself and I, och lite till.
Alltså ibland blir jag lite rädd för mig själv. Jag har ett sjätte sinne. På allvar alltså. Personer som har känt mig länge vet om det, och tvivlar inte på det. Jag har vetat om att personer som inte ens umgås ska bli tillsammans, jag har som barn vetat vad som finns i paket utan anledning och jag har vetat att det var min telefonsignalerna från telefonen kom från min brevkompis som aldrig tidigare hade ringt. Med mera.
I dag satt jag i soffan nersjunken i en skolbok när jag fick en känsla av att någonting var fel. Fråga mig inte varför. Den första tanken som slog mig var "Varför har jag aldrig tidigare tänkt på att det borde vara större risk att det börjar brinna på Geografigränd eftersom det blivit en så omtalad brand?" Mina funderingar gick då kring huruvida diverse pyromaner skulle kunna hitta på att tutta på igen "för skojs skull" (förövrigt så funderar jag fortfarande på detta). Och därefter fick jag en känsla av att "Tänk om det brinner här?!". Det är heller inte ovanligt att jag blir paranoid. Och när jag blir det så måste jag kolla upp det som skapar paranoian. Därav stapplade jag ut i köket för att titta ut på innergården, och vad möts mina ögon av om inte en minibrandbil och pådressade brandmän! Och nog blev jag lite chockad alltid, för även om jag är medveten om mitt sjätte sinne så är det ju inte som att det dyker upp var och varannan dag!
Hur som helst så pallrade jag mig ner på gården för att fråga va fan som var i görningen. Lite orolig blir man ju med tanke på hur snabbt juldagsbranden käkade upp hela 2:an. Men det var lugnt den här gången. Tydligen hade någon sett rök från taket och ringt larmcentralen, men det är tydligen normalt att det ryker lite. Så nu är det bara att hålla tummarna för att brandmännen har gjort en riktig bedömning.
Mtt paranoida jag lever dock kvar och jag kommer nog ha en hel del svårigheter att somna i natt. Men det är ju bättre än att det brinner i alla fall. (Men jag blir lite less på mig själv när varje gång grannarna övanför stampar i golvet flyger upp då jag inbillar mig att det är elden som slår sönder fönster.)
I dag satt jag i soffan nersjunken i en skolbok när jag fick en känsla av att någonting var fel. Fråga mig inte varför. Den första tanken som slog mig var "Varför har jag aldrig tidigare tänkt på att det borde vara större risk att det börjar brinna på Geografigränd eftersom det blivit en så omtalad brand?" Mina funderingar gick då kring huruvida diverse pyromaner skulle kunna hitta på att tutta på igen "för skojs skull" (förövrigt så funderar jag fortfarande på detta). Och därefter fick jag en känsla av att "Tänk om det brinner här?!". Det är heller inte ovanligt att jag blir paranoid. Och när jag blir det så måste jag kolla upp det som skapar paranoian. Därav stapplade jag ut i köket för att titta ut på innergården, och vad möts mina ögon av om inte en minibrandbil och pådressade brandmän! Och nog blev jag lite chockad alltid, för även om jag är medveten om mitt sjätte sinne så är det ju inte som att det dyker upp var och varannan dag!
Hur som helst så pallrade jag mig ner på gården för att fråga va fan som var i görningen. Lite orolig blir man ju med tanke på hur snabbt juldagsbranden käkade upp hela 2:an. Men det var lugnt den här gången. Tydligen hade någon sett rök från taket och ringt larmcentralen, men det är tydligen normalt att det ryker lite. Så nu är det bara att hålla tummarna för att brandmännen har gjort en riktig bedömning.
Mtt paranoida jag lever dock kvar och jag kommer nog ha en hel del svårigheter att somna i natt. Men det är ju bättre än att det brinner i alla fall. (Men jag blir lite less på mig själv när varje gång grannarna övanför stampar i golvet flyger upp då jag inbillar mig att det är elden som slår sönder fönster.)
Kommentarer
Trackback
