Då går min gräns för vad jag pallar med, då vänder sig min mage ut och in
Det här har varit en bra dag! Lite finbesök hemifrån och ett par snygga gummistövlar på rea gav mitt humör en rejäl boost! En snabb glutt på schemat sänkte mig dock en liten bit igen, den här veckan är ovanligt tuff och lektionsspäckad. Morgondagen börjar med räknestuga. Alltså, hallå, wakey wakey?! Hur jag än vrider och vänder på det (och snor det ut och in) så kan jag inte förstå hur (i helvete) kunskapen om hur man räknar ut medelvärde (och median, och typvärde och massa jävla andra mått som jag inte ens kan stava till) eller proffskvalitéer i Excel (det finns ju för fan lathundar om jag, mot all förmodan, skulle behöva programmet) ska göra mig till en toppsocionom? Jag vill lägga arton pizzor på den här kursen! Grejen är att om jag inte shapear up snarast så kommer detta gå bortanför pipsvängen. Eller ja, det kommer inte bli ett VG på tentan i alla fall, vilket för vissa vore sak samma, men för andra....
Morgondagens andra ämne är professionellt samtal, det, å andra sidan, är så jävla underbart och nyttigt. Det är shame on ledningen att samtalen bara är några tillfällen medan ovan nämnda fittämne tar upp en hel femtonpoängskurs! I morgon har vi i alla fall samtal nummer två, vilket känns både spännande och nervöst. Hela grejen går ut på att en person spelar typ psykolog, en "spelar" patient och två personer observerar. Saken är den att vi förväntas ha ett riktigt problem som vi vill berätta om, att vi ska öppna oss själva och lita på att alltihopat stannar inom fyra väggar och mellan åtta ögon. Jag tycker att det är svårt att veta hur öppen man vill vara, speciellt då grupperna inte är självvalda. Anyway, jag antar att mitt valda problem kommer att bli min skolprestationsångest, eftersom varenda person jag snackat med om detta ansett att det är vad jag ska ta upp. Och visst ligger det någonting i det! Jag är fullt medveten om att mina krav på mig själv överskrider vettiga mått, men jag är lite kär i att ligga på topp. Men det kan vara svårt att veta när det kostar mer än vad det smakar.
Nä, hörni, nu är det färdigsvamlat på bloggen. Sova, eller invänta resultatet av kvällens idol, det är frågan? Hur många vuxenpoäng kan jag kassera in om jag går på nummer ett?
Morgondagens andra ämne är professionellt samtal, det, å andra sidan, är så jävla underbart och nyttigt. Det är shame on ledningen att samtalen bara är några tillfällen medan ovan nämnda fittämne tar upp en hel femtonpoängskurs! I morgon har vi i alla fall samtal nummer två, vilket känns både spännande och nervöst. Hela grejen går ut på att en person spelar typ psykolog, en "spelar" patient och två personer observerar. Saken är den att vi förväntas ha ett riktigt problem som vi vill berätta om, att vi ska öppna oss själva och lita på att alltihopat stannar inom fyra väggar och mellan åtta ögon. Jag tycker att det är svårt att veta hur öppen man vill vara, speciellt då grupperna inte är självvalda. Anyway, jag antar att mitt valda problem kommer att bli min skolprestationsångest, eftersom varenda person jag snackat med om detta ansett att det är vad jag ska ta upp. Och visst ligger det någonting i det! Jag är fullt medveten om att mina krav på mig själv överskrider vettiga mått, men jag är lite kär i att ligga på topp. Men det kan vara svårt att veta när det kostar mer än vad det smakar.
Nä, hörni, nu är det färdigsvamlat på bloggen. Sova, eller invänta resultatet av kvällens idol, det är frågan? Hur många vuxenpoäng kan jag kassera in om jag går på nummer ett?
Kommentarer
Trackback
