Elin Pettersson

Åh, vad jag älskar den här låten, den är så ärlig och sårbar. Jag tycker om musik som är så skör att man liksom kan skära i den. Och jag imponeras av människor som verkligen vågar blotta sin själ ochtar risken att bli sårade, sådana människor som vågar sätta ord på det alla andra tänker, men ingen har mod att uttrycka.

Jag sjöng förresten den där låten på en av mina farbröders bröllop för en massa år sedan. Jag blev påtvingad en jätteful klänning som jag verkligen hatade. Jag var en riktig pokflicka när jag var liten, och hatade klänningar i allmänhet, men den där klänningen var over the top ful! Jag tycker fortfarande att den var ful som stryk. Rosa, grön och gul i ett fult rutmönster. Min farbrors fru to be började förresten gråta också. Inte för att min klänning var så ful, alltså, utan när jag sjöng. Jag blev ledsen och trodde att det berodde på att hon tyckte att jag sjöng förskräckligt fult. Haha.

Hur som havre, jag har varit ledig i dag, vilket betyder att jag hunnit med massa jobbigheter som har legat och gnagt. Nu har jag snackat med både försäkringsbolaget och infektionskliniken och således dämpat resfebern en aning. Två veckor och två dagar kvar nu. I kväll kommer tjejerna hit för Idolhäng. Jag gillar att det har blivit ett weekly moment. Fia hit också, vilket blir förjävla kul! Det är mer än uselt att vi knappt har setts trots att hon flyttat hit, och trots att vi typ är grannar, nästan! No to self: Make a different på den fronten.

Nä, hörni, nu ska jag luta mig tillbaka i soffan och invänta mitt favoritprogram som börjar om en knapp timme - Postkodmiljonären. Jag har alltid varit en frågespelsnörd. Men jag kommer att mobba alla tillbaka när jag är förjävla allmänbildad! Wait for it!