Två år senare
Det här är inte min första blogg, om någon nu skulle ha missat det. Inte min andra heller, för den delen, utan snarare den femte eller någon i den stilen. Egentligen skulle man ju bara kunna radera alla inlägg när man blir less, och börja om på nytt igen, men jag tycker att det kan vara lite kul att kunna gå tillbaka och läsa vad man skrev (och kände) back in the days. Att trycka på deleteknappen skulle kännas som att radera sitt liv. Typ. Hur som, ikväll bjuder jag på delar av inlägg som jag skrev under slutet av 2006 och början av 2007, samt några kommentarer till dessa.
2006. Jobbat och slitit på Frasses i kväll. Jag älskar verkligen mitt jobb. Jag hade dock hoppats att sötkillen skulle komma in och köpa ytterligare en Hjärtegott i kväll, vilket inte hände. Han är lite av mitt ögongodis. Och verkligen min typ. Och för gammal. Men jag ska trots allt jobba natt hela helgen (vilket faktiskt känns lättande då jag annars hade behövs fundera på vad jag har lust att göra), och chansen att han kommer in är rätt stor. Måste börja spåna på raggningsrepliker. Höhö.
2008. Haha. Slutet på den där, långa, historien är för galet för att jag ska skriva det här. Kort och koncist kan jag säga att det "problemet" löste sig. Jag längtar fortfarande efter att få berätta för Linnea om allting, men hon flyttade till Spanien just innan allt drama, fann kärleken och gick upp i rök.
2006. Läget just nu;
Jag är festsugen. Alla är äckligt tråkiga. Jag är less. Alla har pojk-/flickvän och ingen lust att gå ut. Resterande är 20+ och alltså strukna från gå-ut-med-listan. Jag hatar att vara 19 år. Jag hatar att vara 19 år. Jag hatar att vara 19 år. Positiva noteringar; Just nu kan det bara bli bättre!
2008. Livet blev inte mer spännande när jag fyllde 20. Inte 21 heller för den delen. Men jag tror stenhårt på 22?!
2007. Jag hatar optikerjäveln. I två veckor ska jag alltså droppa något anti-allergi-tjafs i ögonen. I mitt inre ger jag optikerjävlatanten en käftsmäll och vrålar "Hur jävla outbildad är du egentligen ditt förbannade fan, jag har aldrig varit allergisk mot någonting i hela mitt liv! Det är ingen jävla allergi!" Sa såklart ingenting. Jag är en tyst mus. I alla fall hos optikern. Dessutom kommer det säkert att vara jävla allergi, bara för att jag är så förbannad just nu. Tack gud för alla svordomar.
2008. Precis som jag visste redan då så var det ingen allergi. Det var ett virus. Ett jävla virus som fortfarande finns kvar. Något annat som också finns kvar är optikerjäveln. Hon är fortfarande en optikerjävel.
2007. Jag vill ha utanför-Balzac-snubben. Som förövrigt tog en fika på Waynes i lördags. Han tittade på mig som att han kände igen mig. Som att han tänkte göra en såndär gullig men-hej-där-nick med huvudet. Jag låtsades som att jag inte kände igen honom. Ibland är jag så jävla dum. Jag kommer självförvållat att dö ensam.
2008. Klok slutsats. Den kommer troligen att införlivas. För övrigt så är den där killen fortfarande jävligt nice. Och han pluggar i Umeå. Aldrig pratat med honom igen, dock.
2007. Tänkte bjuda på lite hemma-hos-mig-bilder, nu när lägenheten faktiskt är städad. får väl återkomma med efter-bilder på lördag. Då är det bara att plocka fram städgrejorna igen (och troligen förbanna sig själv för att man hade hemmafest)! Det glatta livet har sina mindre häftiga stunder. 
2008. Jag saknar min gamla lägenhet som attan! Och min dubbelsäng! Och jag saknar faktiskt Skellefteå en hel massa också! Åh, den där lägenheten var så himla liten och mysig och bäst. Usch vad jag är avis på min syster som var klok nog att ta över den! En mysig liten etta kommer jag nog aldrig bo i igen. Lite trist är det.
Slutsats: Även om livet är rätt annorlunda nu, så är det sig fortfarande väldigt likt.
