Elin Pettersson

Nafsa på min vänstra häl
För din tunga över min vad
via mitt knäveck
Och låt dina smaklökar
skapa friktion mot insidan av mitt lår
Ignorera att blomflugan
som irrar vilsen vid taklisten
intresserar mig mer
än att du kommer än närmre
blir en del av min fysik

Jag fann honom
han som såg mer
han som mötte min själ
han som rörde alla skavanker
han som smakade alla brister
men som älskade mig bara mer
Den ende som brytt sig om mitt inre

Jag lät honom gå
Jag var rädd
Jag är rädd


Kanske är det dags att bli modig?