Elin Pettersson

Tisdag och snart november. Mätaren visar för första gången sedan förra vintern på minusgrader. Halleluja, nu börjas det. Fast bara i två veckor, ganska precis, för om precis två veckor så är jag typ i Etiopien eller något. Om några timmar så landar jag i Uganda. Sweet thought. Fast tills dess måste jag försöka hålla mig på jorden (märk: dubbel betydelse!). Fast verkligheten är inte fy skam den heller. Klockan har just passerat 08 och jag har hunnit plugga en dryg timme, lagat mat inför dagen samt gjort allt såntdär som jag gör på morgonen. 

På förmiddagen ska vi ha professionella samtal, och i dag ska vi dessutom spela in oss själva på band! Huvvaligen. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var en uns nervös! Fast mest av allt är jag förväntansfull! Jag stormtrivs verkligen med att utöva samtal och det är absolut någonting jag vill ägna mig åt i framtiden! Jag längtar verkligen varje dag tills jag får börja mitt arbetsliv och ägna mig åt någonting som jag verkligen tycker är intressant! Men, som sagt, man måste väl kanske försöka hålla sig på jorden också. Jag tänker hålla mig på jorden genom att spendera eftermiddagen och kvällen med att nöta in diverse forskningsstrategier och annat (mer eller mindre, mindre, mindre) intressant. För minut som går, och varje forskningsstrategi jag lär in, så tar jag ju faktiskt ett kliv mot framtiden.