Öververklighet

I denna sorgliga värld
Där ni med friktion av fasttorkad spya och förfestchips
Hånglar skavsår på varandras tungor
Fann jag någonting större

Jag släpper aldrig taget om dina läppar




Det där skrev jag för tre år sedan. Tre år och en dag sedan. Prick. Och jag kan bara konstatera att jag visst släppte taget. Där och då släppte jag taget om den enda killen som verkligen brytt sig. Den enda killen som i efterhand inte visat sig vara ett rötägg sämre än de andra röttäggen.

Jag undrar hur ofta bra killar comes around? Statistiskt sett alltså. Borde det inte vara dags snart igen?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0