Elin Pettersson

Tankar om livet:) Hej pa er! Vi har som sagt var lamnat landet och organistionen for stan och vart hostel. Underbart! Bilderna bleknar dock fort. Vi ar snart lika bortskamda och krasna som innan vi akte. Vart storsta problem ar inte langre att vi inte kan duscha, utan hall i er - vattnet i duschen ar kallt och stralen ar svag. Ni fattar sjalva vilket e n o r m t problem detta ar. Vi har numera en pool alldeles utanfor vart rum, dar vi kan svalka oss (medan barnen tvattar sig i smutsigt vatten som dom hamtat i ett vattenhal. Har tas inte hansyn till om du har klumpfot och inte kan ga eller ar 10 ar och sa liten att vattendunken nastan ar storre an dig) Under mina samtal med barnen brukade jag avsluta med att fraga om personen hade nogot mer att tillagga eller fraga (som vi har lart oss, farstutid socionomer:)) Big mistake! Majoriteten onskade att jag kunde hjalpa dem med ex skolavgift, ta dem till sverige, ge dom pengar etc. Ett av barnet sa att han onskade att han fods i vart land. Vad svarar man pa det? (Kicki??!) Vi vet inte hur bra vi har det. Darfor uppskattar vi heller inte det. Trots alla motgangar tycks barnen ha en enorm livsgladje och beslutsamhet. Livet ar inte rattvist. Dessa ord far avsluta dagens (och formodligen resans) mest pretantiosa inlagg. Karlek och respekt/ Emma och Elin Fed up, fast anda inte. Hej igen. Elin har. Emma och jag har just kommit tillbaka fran varan (sa kallade) middag. Vi skulle ata indiskt och hade langtat oss halverst doende. Vi bestallde Kampala Chicken, och nanbrod saklart. Medan vi vantade fick vi sallad och dip. Efter typ 20 minuter kommer kyparen med na kycklingbitar och vitkalssallad och sager nagot i stil med It's a bit delayed. Vi kakar upp kycklingbitarna och den torra vitkalssalladen och funderar pa om denna extraratt ar ett fultrick som vi kommer att masta betala for eller om den (mot alla formodan) bara ar en trevlig gest for att maten tar tid och for att vi ar rika svenskar som ar uppskattade som stammisar! Nar vi atit upp kycklingen och vantat ytterligare 20-30 min utan varmratt borjar vi dock fundera pa om allting verkligen star ratt till. Kort darefter kommer kyparen och fragar om han ska komma med notan! De (i och for sig goda) kycklingbitarna och den torra vitkalssalladen (mark:inget ris eller dylikt) var alltsa alles! Och detta (med ett nanbrod och tva drickor) betalade vi 150 spann for! Sa det var kvallens middag. Middagen igar bestod av pommes och harda/slemmiga slaktrester av kyckling som omojligt gick att ata. Detta plus tre drickor (varav en var ett fultrick av kyparen) betalade vi 80 spann for. Summan av kardemumman ar att vi undrar vad som hant med detta annars sa grona och fina land. Amela hade berattat att en riktig lyxmiddag kostade cirkus 20 kr. Godiset ar nastan dubbelt sa dyrt som i Sverige (vi alskar Sverige!). En Magnumglass kostar 25 spann. Emmas (forhallandevis billiga) shampoo som hon inhandlade i dag kostade 40 javla kronor. Och maten har alltsa gatt upp 200% i pris samt borjat smaka skit och krympt portionsmassigt. Det enda som ar billigt har ar ananas. Sa detta kommer vi att leva pa under resetrande tid av var resa. Sa om ni inte marker att vi kommer hem sa beror det inte pa att vi inte gjort det, utan pa att vi ar sa smala att vi inte syns. Eller mojligen, mojligen pa att Emma nitat nagon infodning som nypt henne i skinnet och skrikit Muzungo (viting) efter henne och saledes hamnat i finkan. Men om sa ar fallet sa ska jag forsoka formedla det till er. Borjan av den har dagen var ungefar lika bra som slutet. Vi rannde runt pa stan i x antal timmar i jakt pa pengar. Vi fattade mindre an noll av bankomaterna och bankpersonalen skickade oss vidare till en annan bank som skickade oss vidare till annu an som skickade oss tillbaka till den forsta, och ja, ni fattar! Tack och lov traffade vi till slut en snall kvinna som skickade oss vidare till en kunnig kvinna som kunde losa problemet! Halleluja! Arligt talat sa vet jag inte hur vi skulle overlevt i detta landet utan de fa urgulliga manniskorna som vi har haft turen (lyckan!) att stota pa! Efter att antligen(!) ha pengar pa fickan forsokte vi oss pa en runda pa stan. Vi gav dock upp lika fort da det inte fanns nagonstans att ata och manniskorna (som forovrigt ar sjukt javla manga, har aldrig sett sa mycket folk pa samma plats!) vralade Muzungo efter oss. Vi drog slutsatsen att storstader inte ar nagonting for oss och tog var forsta boda boda-tur (moppe) hem. Och om ni mammor hade sett oss da sa hade ni nog dott. Fast vi overlevde. Anyway. Det har lat nog javligt (ursakta spraket, jag vet, forlat mamma) negativt. Och det var det ocksa. Men what doesn't kill you makes you stronger, som man brukar saga. Sa vi kommer att vara bade starka och smala nar vi kommer hem, alltsa. Och det ar ju bra. Se dar, i allting negativt gommer sig nagonting positivt, bara for att dra annu en klyscha!