Bläääk

Åh, varför ska det jämt vara så jobbigt att komma igång med allting?! I dag SKA jag gå och köpa det förbannade IKSU-kortet. I morgon SKA jag träna första passet på IKSU. INGA MEN! Jag vet ju att jag kommer att tycka att det är kul, bara jag får tummen ur arslet och arslet ur soffan. HÄR MED LOVAR JAG ATT ALLA FÅR SLÅ MIG OM JAG INTE HÅLLER MIG TILL TIDIGARE UPPGJORDA PLAN!

Men okej. Lite bra är jag. Har jobbat bort två (snart) skoluppgifter plus tvättat i dag. Och, lalalalala, skinnjackan är på väg hem till mig nu. Life is mucho good, egentligen (och om bara What about Brian säsong två skulle ladda lite(!) snabbare så vore det fulländat).

Can't explain in any other way


Life caught on tape

Yeheees, nu har jag äntligen lyckats tanka ner "Himlens hjärta". Så sjukt bra film alltså, har verkligen längtat efter att få se den igen. Egentligen hatar jag att se på film, men den här filmen är mer än bara en film! Jag har nog aldrig sett en film som känns så verklighetstrogen. Jag bara älskar den!!! Och att självaste Mr. Persbrandt är en av filmens alla grymma skådespelare gör ju inte saken sämre.

Nu: Mandariner och "Himlens hjärta".

Red red wine, stay close to me

Nu: Coctailparty.



Vi ses i dimman.

Come here, baby

JAG ÄLSKAR MITT LIV!!!

Jag har just nätfyndat den mc-inspirerade skinnjackan från H&M-s vårkollektion 08! Som jag har letat efter den jackan till ett vettigt pris! Och nu har jag funnit den! 330 ynka kronor plus frakt. Helt galet! Satte in lite extra pengar till säljbruden bara för att jag är så i extas! Splendid, splendid, SPLENDID! (Att man kan vara så glad över lite shopping, va?)

mc skinnjacka Trend/mode/chic/hm/kling/retro/rock/sleaze
Och vet ni vad det bästa är? Jo, att om jag (mot ALL förmodan) inte skulle uppskatta jackan lika mycket som jag tror, så kan jag sälja den på Tradera FÖR DUBBELT SÅ MYCKET. Detta kallar jag en bra affär!

(Nu fattas det bara att tjejen blåser mig... Hehö.)

Could earn some money for the piggy bank, though

Dagen fråga: Hur många armhävningar kommer jag måsta göra för att mina överarmar ska se ut som tagna från ett Sports Illustrated omslag lagom till coctailpartyt kl 18 i morgonkväll? Jag hade nämligen tänkt se ut som röda mattan själv i Idas fransklänning.



Nä. I give in. Jag får vara en indianförklädd gris istället.  

Big no no

Att radera "fucking" i "abso-fucking-lutely" eller klippa bort Carries klassiska "Sir, we're talking up the butt, a cigarette is in order"... det måste ju vara skolexemplet av att stycka en serie!
 
Det är inte okej, INTE OKEJ, att censurera i Sex and the City! 

Jag skulle aldrig ha tålamod nog att bli förstådd

Så kyss mig inte det kommer bara leda till nåt ont


My cigarettes and this old road

Och vet ni vad mer jag vill göra? Jag vill ha en bil. Jag vill ha en snabb jävla bil och köra helvetes för fort genom en storstad så att neonlamporna bildar en fet dimma som liksom ger omvärlden lite distans. Och så vill jag spela helvetes för hög volym på bilradion, med den här låten på repeat



Det vore great

Move your hand across my knee, turn me into some novelty

Så då var opponeringen gjord, och jag överlevde med råge. Halleluja. Så var man ledig till 13.00 på tisdag utan måsten eller knappt ens borden (nytt ord där?). Och på följande sätt planerar jag att spendera dessa, sammanlagt, fyra dagar.

- Varmt bad med bubbel, vaniljljus och rökelse
- Fotande av vintersolen
- Bio/Let's dance och naturgodis
- Fika (och en shoppingrunda) med några saknade favoriter
- Coctailpartaj hos Wickan
- Bakissöndag och seriemaraton
- Massor med god jävla mat
- Köp av IKSU-kort
- Sovmornar
- Jonathan Clay på repeat

Och allra först, värmeeåterfående under täcket, capucciono med daimsmak och boken Sektbarn.
Har jag sagt att jag älskar mitt liv?

Fånge hos psykopaten

Satan vad jag kommer ångra det här beslutet när väckarn ringer klockan 06 i morgonbitti och jag ska pallra mig iväg på opponering 8-17, men jag måste bara se dokumentären Fånge hos psykopaten. Trots att jag har sett den förut. Trots att jag har sett flera andra dokumentärer baserade på samma historia. Trots att jag kan det här fallet utantill. Men det är ju så jävla spännande med psykopati.

Jag motiverar mitt val genom att
- Det gynnar min utbildning.
- Jag har tagit täcket till soffan (varför i helvete går det inte att ställa in kanaler på tv'n i mittrum?! HJÄLP!) och kommer på så sätt att vara halvvägs sovande när dokumentären är slut.
- Sova kan man göra i graven.


Lisa Magnusson

Alltså jag bara avgudar den bruden! Hon, om någon, tar upp ämnen som ingen annan vågar vidröra!

Idag pratar Lisa om dödshjälp, ett jävligt både aktuellt och kontroversiellt ämne. Svårt, svårt, svårt. Och läsvärt! 

Dock måste jag säga att jag äcklas av artikelkommentarer som "[...]bra för den mänskliga genstrukturen att deprimerade eller psykiskt sjuka människor kan sålla ut sig själva ur evolutionen. Det bidrar direkt till en starkare ras."
Halleluja. Nu barkar det.

Nu: Kycklingtacos och tvkväll.

Tillbakablickar

Okej. Moment of truth. Jag har verkligen skjutit upp det här med bloggen av den anledningen att jag inte vet hur jag ska beskrivna den gågna resan i ord. Sex veckor i helt otroliga Uganda kan inte sammanfattas i några dataskrivna rader, och jag vill inte att det här bloggen ska vara en bok. Dessutom har många av er redan hört mig berätta (och berätta, och berätta) om resan, och dessutom tittat igenom bilderna på Face Book. Så eftersom jag känner mig oförmögen att sammanfatta något obeskrivligt (i ordets rätta bemärkelse) så tänkte jag att - jag skiter i det! Så här kommer några av mina favoritbilder från Afrika, och sedan låter jag bloggen rulla på som vanligt. Och eftersom resan verkligen har förändrat mig som person, i små detaljer men som betyder massor, så kommer detta säkerligen inte vara det sista ni hör, eller ser, från mitt livs resa!























 





























Och nej, jag är inte direkt känd för att vara bra på att sålla.

Afrikat

Hej på er! Nu sitter jag på Arlanda och fördriver tid. Vår underbara resa är nu tyvärr slut. Allting har varit perfekt, och minnena av den här resan kommer alltid att finnas kvar!

Tänkte att jag lägger upp det ur resedagboken som jag inte redan lagt upp, så att ni som inte läst det kan göra det om ni har lust. Efter allt julefirande kommer det förstås bilder!

Håll tummarna för att jag överlever sista flygetappen hem. God jul på er!






Love at first sight


Jag svavar pa moln, lyckan ar obeskrivlig. Jag ar kar. I Mr Tasty. For forsta gangen under var underbara vistelse har, har vi avnjutit en riktig gourmetmiddag for fjuttiga 30 kr. Att den sedan bestod av en burgare och pommes ar av mindre betydelse. Har ar det inte lage att vara krasen.

Elin har dessutom shoppat (ytterligare) ett par ursota skor for dryga hundralappen. Sant gillar vi.

Eftermiddagen har spenderats tillsammans med ett gang underbara barn pa organisationen, dar vi varvat vollyboll med smaprat. Dom ar helt otroliga. Vilken livsgladje!

Imorron far vi forhoppningsvis reda pa tentaresultatet ( som lararna taktiskt nog inte lagt ut pa natet. Suck!)

Nu dags for ett kvallsdopp och en kall ol.
Livet leker/Emma och Elin (genom Emma)



Det ska va gott a leva!


...Annars kan det kvitta!

Tva och en halv vecka har passerat, och vi borjar narma oss halvtid har pa andra sidan klotet! Och fortfarande ar allt mestadels toppen!

I dag fick vi antligen tag pa tentaresultatet, och vi kan bada stoltsera med att ha klarat annu en tenta! Detta har vi nyss firat med middag pa lyxrestaurang samt dyr galsstrut! Creme de la creme.

Sedan kan jag aven beratta for er att vi nu har bokat in White water rafting (pa mandag), 3-timmars hastridning (pa tisdag) samt safari (inte nu pa onsdag men onsdagen dar efter), dessutom har vi planer pa att packa sa att vi har mojlighet att stanna lite langre pa de stallena vi ska till. Och herrejesus vad vi langtar! Och inte blev det samre av att priserna var riktigt bra!

Annars sa har vi planerat in en svang pa krogen i morgon (mest for att vi kanner att vi ''maste'', och inte kan aka hem utan att ha gjort atminstonde ett besok dar. Troligen kommer vi dock bara att ta en ol och sedan dra hem och sova som nagra andra pensionarer!) och en stadsrunda pa lordag! Det borjar ju vara dags for lite julklappar at dem som har varit snalla i ar. Och sa ska vi saklart tillbaka till organisationen ocksa, bade till huvudkontoret och till organisationen. Spannande veckor framover, alltsa! And no need to worry, for ni som gor det!

Och for att avsluta det har dagboksinlagget sa tankte vi gratulera Barbro som fyller ar i dag! Vi gratulerar, vi gratulerar, vi gratuleeeeeeerar...... Hoppas att du har haft en toppendag!

Nu ska jag joina Emma i varan lya och njuta av de sista timmarna (troligen timmen) av denna toppendag! Fanga dagen, ni vet!

Love, peace and understanding!
/Elin och Emma (genom Elin)


Ni kan ju alltid komma hit och halsa pa!


Vi ar nu tillbaka i Kampala efter en kort visit i Jinja, som for ovrigt ar Ugandas nast storsta stad, men fortfarande pytteliten. Och nya upplevelser kraver nya uppdateringar, eller vad sager ni?

Vi borjade var Jinjatripp med White water rafting pa Nilen, vilket klassas som varldens troligen basta rafting - inte fy skam. Och raftingen var nog bland de haftigaste vi bada gjort i vara liv! Och tur var det att vi (for att inte tala om vara mammor!) inte visste innan vad vi gav oss in pa innan! Om vi nagon gang sett doden i vitogat sa var det da, och vi ar fortfarande chockades over att vi tog oss ur det hela med livet i behall! Efter en ovning i att snurra runt med baten och hamna under den kom vi bada till ytan med tallriksstora ogon och en kallsup som hette duga! Resten av farden var skolexemplet av skrackblandad fortjusning! Men vi hamnade under nagra riktigt stora vagor, och foll nerfor ett vattenfall som enligt guiden var hans langd plus paddeln. Ja halleluja. Och inte blev det battre av att det fanns krokodiler i vattnet som vi simmade runt i...

Dag tva i Jinja agnade vi at hastridning vid Nilen! Otroligt vackert! Jag fick en hast som var snall som ett lamm, medan Emma provade pa tva olika som var ratt bangstyriga bagge tva! Och det var hingstar vi red pa! Ridningen varade i tre timmar och var helt otroligt harlig, men trots det sa maste vi nog erkanna att det var tur att vi inte valde att aka pa overnattssafarin, detta med tanke pa att vara rumpor (och forovrigt typ resten av kroppen ocksa) varkte sa mycket att vi knappt kunde rora oss. Och dalen mellan vara skinkor ar fortfarande inte skavsarsfri...

Sammantaget kan vi saga att vi borjar gilla det har landet allt mer! Vi har lart oss att hantera diverse svarigheter och tar oss fram grymt graciost i den afrikanska kulturen, oss lurar man minsann inte sa latt langre! Sa, vi borjar fundera pa att eventuellt stanna har! Vardagen dar hemma kanns inte sa lockande langre! Och mojligheten att stanna finns faktiskt, da vi bada i princip fatt erbjudanden om giftemal i detta landet. Mitt eget kom fran en alkoholiserad 50taggare som bor pa samma hostel som vi efter att vi traffat honom pa krogen forra veckan. Han ''likes to get to know me better'', som han sa mysigt viskade i mitt ora. (Krogen forresten, vi tog tva ol, vilket trots allt ar vart rekord i ol-pa-rad, och drog sedan hem som vilka pensionarer som helst. Storsta delen av tiden agnade vi at att gissa hur lang tid det skulle ta innan en random vit 50taggare drog hem med en betydligt yngre inhemska, vilket i de flesta fallen var betydligt snabbare an vi slukade en ol!) Emmas frieri kom pa hostelbaren i Jinja, da en Kongokille som var ungefar halften sa stor som henne med nednotta, spetsiga tander och ingen farstu satte sig brevid henne och delgav att han vile ha en vit kvinna. Han berattade ocksa att han inte kunnat fa Emma ur tankarna sedan han sett henne runt lunchtid, och han blev ledsen i ogat da Emma sa att hon inte mindes att de setts tidigare. Men, tro inte att den halvavhyvlingen stoppade honom, tio minuter senare satt han och smekte Emma vaxelvis pa armen och pa ryggen. Kongokillen gjorde dock inget storre intryck pa Emma, som fortfarande dagdrommer att det var en av guiderna som var intresserad istallet... Eventuellt kommer jag att masta gora om raftingen med henne sa att hon far mojlighet att byta lille Kongo mot magrutor och biceps!

Namen om det ar okej med er sa stannar vi nog kvar har! Och om vi kanner er ratt sa misstycker ni nog inte?


Far det lov att vara ett stycke vitt kott av hogsta kvalite?


Tjejer forestall er foljande handelse: Du sitter pa bussen pa vag hem fran arbete, skolan, stan, what ever. Det har hunnit morkna ute, dagen har varit lang och du ar trott.I vanlig ordning overstiger antalet passagerare antalet platser i den lilla minibussen. Ni sitter mao packade som sillar. Lider du av cellskrack eller har problem med kroppskontakt gor du bast i att valja ett annat fardmedel.

Till vanster om dig sitter en kille, uppskattningsvis i din egen alder eller mojligen ett par ar yngre. Plotsligt kanner du hans hand pa ditt nakna lar (du har dagen till ara, valt den lilla sota sommarklanningen da det ar ovanligt varmt) sma latta rorelser. Det ar omojligt for dig att avgora om det ar av misstag eller om killen brevid dig faktsikt tar pa dig av ren vilja. Du anar orad och ganska snart inser du till din fasa att dina misstankar ar riktiga. De sma latt rorelserna har nu overgatt till regelratta smekningar, handen jobbar sig fran knavecket och uppat. Kaos. Du fryser till is. Hela situationen kanns oerhort surrealistik och du undrar vad fan som hander. Du forsoker pa alla tankbara satt signalera att du inte uppskattar hans omsinta smekningar, men utan storre framgang. Till slut sager du ifran i ett sant tonlage att en dov inte skulle kunna undga att missa paongen. For en stund borjar du nastan tro att budskapet gatt fram. Men icket. Handen ar snart tillbaka dar den borjade. Ditt motstand mots av hanskratt fran den tafsande handen och hans yngre kompis som sitter brevid och iakttar det hela. Frustrationen ar nu enorm och tararna inte langt borta. Du funderar pa hur lang tid det kan tankas vara kvar av denna helvetsresa och overvager alternativet att hoppa av mitt i igenstans.

Till slut tar du hans hand och formligen kastar den tillbaka dit den hor hemma. Bussen saktar in och till din lattnad inser du att killen nat sitt fardmal. Han vander sig om mot dig, ler och sager: Hej da. Du ar mallos.

Okej tjejer ni kan andas ut och vara glada over att ni (forhoppningsvis) inte behovt erfara detta.
Jag onskar jag kunde saga det samma.

I svergie skulle detta utan tvekan klassats som sexuella trakasserier. Har i Uganda verkar det tyvarr som att man som vit, ung (?) kvinna kan tvingas utsta detta.
Jag vill absolut inte dra alla killar over en och samma kam. De allra flesta manniskor vi mott har ar otroligt trevliga och hjalpsamma. Jag har dessvarre haft oturen att springa pa ett par lite mindre trevliga individer. Att bli behandlad som en kottbitt ar aldrig okej. Oavsett etnicitet, religion eller kultur. Det finns inget som rattfardigar detta.

Bortsett fran sma incindenter som dessa + att vi borjar bli hyfsat trott pa den relativt ensidiga kosten har nere, har vi det otroligt bra. Jag skulle ljuga om jag sa att det inte kanns det minsta trakigt att lamna dettta underbara land som vi lart oss att uppskatta alltmer.

Ser dock fram emot att komma hem och traffa alla er. Lola har du styrt upp julens festligheter?:)

Dagens mission: Bearbeta den obefintliga solbrannan.

Take care
emlu

Uppdatering fran Afrika

Dags att uppdatera er lite igen. Eller vad sager ni? Min mamma sager sakert ja i alla fall, eftersom hon har en tendens att vara notoriskt orolig. Anyway. Ve har det fortsatt bra. ''Nog har vi det bra har'' eller ''Life is good'' som vi brukar saga (alldeles for ofta. Och troligen pa bondska eftersom det ar det spraket vi pratar for det mesta for att ha nagot att skratta at. Vi ar sa sjukt lattroade. Ni vet, sker det inget roligt sa far man skapa sig nagot att skratta at. Summan av kardemumman, vi borde vara mognare (okej, mogna) nar vi kommer hem, men egentligen beter vi oss som att vi gatt tillbaka sju ar i utvecklingen! Good work!)

Hur som havre. Eller vete (ja ni ser ju humorutvecklingen!). Jag tankte ge ljus att nagra hojdpunkter (dock inte alltid roliga) fran de snart tva veckorna som varit. Enjoy, folk och fa.

* Vi besokte en kyrka med en tjej fran organisationen en dag. En kristen, katolsk kyrka tror jag att det var. Nar vi klampade in i kyrkan och prasten sag oss var det bara for de som satt langst fram att flytta pa sig. Det var liksom en sjalvklarhet att vi vitingar skulle sitta pa front row. Lat oss, for att vara snalla, saga att kyrkbesoket inte var drop dead funny. Efter att pralle numero ett hade hallelujat sig klart sa pralle numero tva (till var stora lycka) att han bara skulle prata en kort stund. Han pratade i knappa tva timmar. Och bara om vilken bra manniska han sjalv ar. Och darefter vantade demonutdrivning. Vi holl handerna pa huvudet medan prasten vralade (pa riktigt, det tog forjavla ont i oronen) go away deamons och forsamlingen upprepade go away sju ganger, eller nat sant. Nar de sedan borjade plocka uppfolk pa scene och prasterna holl dem i varnsin arm och kastade dem fram och tillbaka for att driva ut andrana sa tyckte vi att vi hade fatt nog av hyckleriet och avlagsnade oss. Vi ar inte jattesugna pa att besoka nagon kyrka pa ett bra tag.

* Vi vaknade en morgon av att nagonting skrek. Efter ett tag klampade vi ut for att se vad som var i gorningen. Vi hittar barnen stenandes en liten stackars vovve som har trillat ner i ett stort hal. Inombords brann vi men tankte att ''det ar val sant har man far vara beredd pa nar man moter en ny kultur''. Vi stangde in oss pa vart rum for att slippa hora. Cirkus en timme senare dyker samma ljud upp igen. Vi klampar ut igen och hittar samma hund i halet igen, omringad av hanskrattande barn som aterigen stenar den stackars hunden. Da brast det for mig (Elin) och jag klampade dit och vralade ''Do you think that is fun?!'' Ungarna gav med sig en aning men vi fick vakta hunden for att de inte skulle borja om igen. Ungarna ville ha pengar for att plocka upp hunden ur halet, men vi tankte att nagon matta far det ju vara pa dumheterna. Hade vi gett dem pengar hade troligen bara kastat ner hunden igen och kraft mer pengar. Aja, tillslut lyfte de upp hunden i alla fall. Det var den dagens goda garning.

* En kvall gav vi barnen vara leksaker. Snacka om att de blev glada! Klart over forvantan!  De var sa sjukt ivriga att de inte riktigt visste vad de skulle gora av sig sjalva! Efterat ville alla barnen bli fotade med sina nya leksaker. Kort kommer senare. Dagen efter fragade nagra av pojkarna om vi skule ta med oss alla leksakerna hem nar vi for. De ar for sota!*

* Det ar roligt att ata pa hostelet dar vi bor nu. Pa morgonen kan man ata frukost med (Herr Nilsson)apor. De ar sa sjukt sota! Vi brukar bjuda dem pa ananas som de glatt kommer och hamtar ur handerna pa oss. De har sa sma och lena fingrar, och ar alltid jatteforsiktiga nar de tar emot en anansbit. Middag kan man ata med getterna. Vi brukar forsoka bjuda dem pa lov under dagen, men nar man forsoker ge dem lov vid middagen sa ar de lite krasna och vill hellre ata upp tallriksresterna fran vart bord. Myspys.


Aja. Det har var kanske inte det roligaste inlagget hittills, men nu har ni i alla fall fatt ta del av nagra av vara Afrikahandelser. Forhoppnigsvis kan vi bjuda pa fler handelser framover. Bland annat vankas tvadagars hastridning och tredagars safari. Och Amela, om du har nagot bra tips pa mer billiga utflykter sa kom garna med tips! Hur langt ar det exempelvis till ekvatorn? Och vad gjorde ni mer, allt mest?

Nu ska vi ata lite BBQ och ha det allmant bra har borta i varmen! Hoppas att ni har det toppen dar hemma, och glom inte att vi forvantar oss en vit jul!

Fran oss alla, till er alla, en riktigt god kvall!


For er som inte last resedagboken

Tankar om livet:) Hej pa er! Vi har som sagt var lamnat landet och organistionen for stan och vart hostel. Underbart! Bilderna bleknar dock fort. Vi ar snart lika bortskamda och krasna som innan vi akte. Vart storsta problem ar inte langre att vi inte kan duscha, utan hall i er - vattnet i duschen ar kallt och stralen ar svag. Ni fattar sjalva vilket e n o r m t problem detta ar. Vi har numera en pool alldeles utanfor vart rum, dar vi kan svalka oss (medan barnen tvattar sig i smutsigt vatten som dom hamtat i ett vattenhal. Har tas inte hansyn till om du har klumpfot och inte kan ga eller ar 10 ar och sa liten att vattendunken nastan ar storre an dig) Under mina samtal med barnen brukade jag avsluta med att fraga om personen hade nogot mer att tillagga eller fraga (som vi har lart oss, farstutid socionomer:)) Big mistake! Majoriteten onskade att jag kunde hjalpa dem med ex skolavgift, ta dem till sverige, ge dom pengar etc. Ett av barnet sa att han onskade att han fods i vart land. Vad svarar man pa det? (Kicki??!) Vi vet inte hur bra vi har det. Darfor uppskattar vi heller inte det. Trots alla motgangar tycks barnen ha en enorm livsgladje och beslutsamhet. Livet ar inte rattvist. Dessa ord far avsluta dagens (och formodligen resans) mest pretantiosa inlagg. Karlek och respekt/ Emma och Elin Fed up, fast anda inte. Hej igen. Elin har. Emma och jag har just kommit tillbaka fran varan (sa kallade) middag. Vi skulle ata indiskt och hade langtat oss halverst doende. Vi bestallde Kampala Chicken, och nanbrod saklart. Medan vi vantade fick vi sallad och dip. Efter typ 20 minuter kommer kyparen med na kycklingbitar och vitkalssallad och sager nagot i stil med It's a bit delayed. Vi kakar upp kycklingbitarna och den torra vitkalssalladen och funderar pa om denna extraratt ar ett fultrick som vi kommer att masta betala for eller om den (mot alla formodan) bara ar en trevlig gest for att maten tar tid och for att vi ar rika svenskar som ar uppskattade som stammisar! Nar vi atit upp kycklingen och vantat ytterligare 20-30 min utan varmratt borjar vi dock fundera pa om allting verkligen star ratt till. Kort darefter kommer kyparen och fragar om han ska komma med notan! De (i och for sig goda) kycklingbitarna och den torra vitkalssalladen (mark:inget ris eller dylikt) var alltsa alles! Och detta (med ett nanbrod och tva drickor) betalade vi 150 spann for! Sa det var kvallens middag. Middagen igar bestod av pommes och harda/slemmiga slaktrester av kyckling som omojligt gick att ata. Detta plus tre drickor (varav en var ett fultrick av kyparen) betalade vi 80 spann for. Summan av kardemumman ar att vi undrar vad som hant med detta annars sa grona och fina land. Amela hade berattat att en riktig lyxmiddag kostade cirkus 20 kr. Godiset ar nastan dubbelt sa dyrt som i Sverige (vi alskar Sverige!). En Magnumglass kostar 25 spann. Emmas (forhallandevis billiga) shampoo som hon inhandlade i dag kostade 40 javla kronor. Och maten har alltsa gatt upp 200% i pris samt borjat smaka skit och krympt portionsmassigt. Det enda som ar billigt har ar ananas. Sa detta kommer vi att leva pa under resetrande tid av var resa. Sa om ni inte marker att vi kommer hem sa beror det inte pa att vi inte gjort det, utan pa att vi ar sa smala att vi inte syns. Eller mojligen, mojligen pa att Emma nitat nagon infodning som nypt henne i skinnet och skrikit Muzungo (viting) efter henne och saledes hamnat i finkan. Men om sa ar fallet sa ska jag forsoka formedla det till er. Borjan av den har dagen var ungefar lika bra som slutet. Vi rannde runt pa stan i x antal timmar i jakt pa pengar. Vi fattade mindre an noll av bankomaterna och bankpersonalen skickade oss vidare till en annan bank som skickade oss vidare till annu an som skickade oss tillbaka till den forsta, och ja, ni fattar! Tack och lov traffade vi till slut en snall kvinna som skickade oss vidare till en kunnig kvinna som kunde losa problemet! Halleluja! Arligt talat sa vet jag inte hur vi skulle overlevt i detta landet utan de fa urgulliga manniskorna som vi har haft turen (lyckan!) att stota pa! Efter att antligen(!) ha pengar pa fickan forsokte vi oss pa en runda pa stan. Vi gav dock upp lika fort da det inte fanns nagonstans att ata och manniskorna (som forovrigt ar sjukt javla manga, har aldrig sett sa mycket folk pa samma plats!) vralade Muzungo efter oss. Vi drog slutsatsen att storstader inte ar nagonting for oss och tog var forsta boda boda-tur (moppe) hem. Och om ni mammor hade sett oss da sa hade ni nog dott. Fast vi overlevde. Anyway. Det har lat nog javligt (ursakta spraket, jag vet, forlat mamma) negativt. Och det var det ocksa. Men what doesn't kill you makes you stronger, som man brukar saga. Sa vi kommer att vara bade starka och smala nar vi kommer hem, alltsa. Och det ar ju bra. Se dar, i allting negativt gommer sig nagonting positivt, bara for att dra annu en klyscha!

Kopat fran Resedagboken

Hello everyone!
Antligen har vi tillgang till internet! Den gagna veckan har vi varit pa landet, mitt ute i ingenstans, och inte haft mojlighet att uppdatera pga diverse olika faktorer! Anyway, jag (Elin)/vi tankte forsoka ge er nagon form av catch up av veckan som gatt! Ha dock i tanken att resan inte gar att beskriva med ord...eller bilder! Att en Afrikaresa maste upplevas for att forstas ar nagot som verkligen gatt upp for oss under den forhallandevis korta tiden som vi har spenderat har.

Uganda ar ett sjukt vackert land. Vi har aldrig sett nagonting vackrare. Det ar sinnessjukt gront och bordigt! Uganda har regnperiod nu och kommer att ha det cirkus en vecka framover. Dock har det bara regnat ett fatal ganger sedan vi kom (och da mestadels natter), och nar det val regnar sa haller det bara pa i omkring en timma. Vi har alltsa sol och varmt for det mesta, och det blir battre for var dag!

Under veckan som gatt har vi undervisat i etik. Vi har varit forjavla bra, men med tanke pa att bara ett fatal av barnen forstar engelska sa har det gatt sadar! Vi har haft one-to-one counselling (dvs professionella samtal) med barnen/ungdomarna (10-24 ar) vilket innebar att vi ensamma har haft typ psykologsamtal med ett barn under cirkus en halvtimma och darefter skrivit i deras journaler! Mycket givande! Och snacka om att barnen har varit med om grymt mycket hemskheter! Vi tackar dock Kicka tusentals(!!!) ganger for de fa lektionerna vi haft i professionella samtal!
Vi har ocksa hallit i samarbetsovningar och diskussion skring detta, samt sportat med barnen en hel del.


Over till hygienen. Egentligen vill ni nog inte veta men. Vi har skitit i ett hal i marken (typ utedass men bara ett litet hal) utan toapapper! Tack Gud for vatservetter och handsprit!!! Dushen har varit franvarande, so to speak! Meaning=vi har inte duschat sedan vi for i mandags. Det ar drygt en vecka sedan! Och inte blir det battre av att vi har spelat natboll, volleyboll och fotboll minst en gang per dag i gassande sol. Det ar dessutom kallt pa natterna och man maste sova i klader. Att rora vid haret ger samma kansla pa handerna som att klappa pa en hast! Vi har kampat med vatservetterna samt deodorerat och parfyrmerat oss! Trots det... vi luktar inte hallonbuske! Men... idag ska vi fa duscha!!!
Vi ar nu framme pa vart hostel i Kampala (tack vare att vi traffede en scout vars overtygelse var att man ska hjalpa manniskor som ar i behov av det. Utan honom hade vi nog inte suttit har nu!)! Vi har gratis internet! Dock ar det annu oklart om det gar att lagga upp bilder har, vi ska utforska det senare. Vi ar lite for hungriga nu! Hittills har vi fatt tva mal mat per dag, cirkus kl. 15 och 21, eventuellt har vi fatt en kopp te pa morgonen ocksa! Det ska det bli andring pa nu! Vi har tagit en (en!) ol har och kanner/kande oss fulla. Energibrist!

Nu ar vi jattehungriga och maste utforska utbudet av mat pa det har stallet! Vi har dock last i en bok som vi fick av taxichaufforen som korde oss fran flygplatsen att det ska finnas mat fran alla olika nationer! Halleluja! Sa nu orkar jag inte skriva mer, och ni orkar nog inte lasa mer heller sa! Hoppas att ni kanner att ni har lite mer koll pa vad vi har for oss nu! Och hor garna av er, vi skriker av lycka varje gang smsplinget ljuder genom luften!


Yours truly!
Elin och Emma (genom Elin)


Halsning fran Afrika!

Hej alla!!! Antligen tillgang till internet! Tanker inte skriva sa mkt nu, ska uppdatera resedagboken och klistra in det har! Kommer snart! Men jag mar bra!
Ida, sag att du skrivit till min syster pa msn! Du ar foooor sot! Forsokte skicka ett sms till dig men antar att det inte funkade! Maste skriva om alla i min telefonbok till +46! However, jag har i alla fall ett ugandiskt nummer nu, sa om nagon vill na mig sa anvand det for mitt svenska sim funkar inte! Mitt nummer ar: +256-755328964

Vi har i alla fall gratis internet pa stallet som vi ska bo pa nu, i fem veckor framover, resten av tiden dvs! Sa det ska bli flitigare uppdatering! Dock verkar man inte kunna lagga in bilder har sa vi far fixa det i stan! Landet ar hela underbart och den har upplevelsen gar inte att beskriva med ord!!! Maste upplevas!!!

Nu ska jag uppdatera resedagboken sa att ni far lite mer info! Saknar er!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!


HEEEEEEJDÅÅÅÅÅÅÅ

Jag har ont i magen. Jag har så jävla ont i magen. Om två och en halv timme åker jag hemifrån. Shiiiiiiiiiiiiit. Vad har jag gett mig in på? Vad håller jag på med? Vem fan hittade på det här med Afrika? AFRIKA! Vad flög det i mig när jag tänkte att jag skulle åka till Afrika? I sex veckor! JAG MÅSTE VARA GALEN!

Nä. Nu ska jag iväg på mitt livs resa! Jag ska ha så himla ball, och uppleva så sjukt mycket. Jag har alltid velat åka till Afrika och nu ska jag äntligen få göra det! Lagom till julafton är jag hemma. TA HAND OM ER NU! JAG KOMMER ATT SAKNA ER! KRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAMAR!!!



Typ hälften av all medicin. Galet.



Jag shoppade för 1000 spänn på Apoteket, under en av mina vändor dit.



Lite presenter till barnen.



Nästa gång ni hör av mig är jag nog i Uganda! Glöm inte resedagboken! Elin_Pettersson.
HEJDÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ.


Thrill me, kill me

Sista natten i Sverige. Jag är så trött att jag vill dö. Återkommer i morgon.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0