Elin Pettersson

Kan det bli slutet av april nån jävla gång?!



KOM IN, KOM IN, KOM IN, KOM IIIIIIIIIIIN!

Bloggmotivation, noll. Mycket möjligt att jag lägger ner skiten snart. Haha. Eller satsar på någon form av ny start, kanske ny design eller något. Jag skulle vilja nischa mig lite mer. Kanske göra det lite seriösare och inte bara skriva massa crap. Kanske en blogg kring sånt som intresserar mig, snarare än vad jag gör om dagarna. Aja, den som lever får se.

Har i alla fall överlevt en helg i Linköping, om någon nu skulle missat det. Sjukt kul. Sjukt bra. Sjukt härliga tjejer. Måste försöka få upp nå fula bilder på facebook. Tack, och åter tack, iaf.

Jag har lika mycket plugg som bloggmotivation, och är ledig i dag. Klockan är bara drygt 10 och jag har redan hunnit läsa en hel bok plus pysslat på med lite annat. Boken hette (och heter givetvis) Den svenske kannibalen. LÄS DEN! Boken ger verkligen en inblick i hur svårt och mörkt människans psyke kan vara, och vilket jävla debatt (alltså mest mellan människans ängel och djävul) det blir mellan huruvida det är synd om psykiskt sjuka, eller om de är mänskliga monster som ska beskyllas. Svårt, svårt, svårt. Särskilt svårt blir det faktiskt då man blivit inskolad i ett visst tankesätt via utbildningen, för mig blir det uppenbart att personer i boken är fördomsfulla och inte förstår att det är en sjukdom, och inte en människa, som agerar. Samtidigt som människan ändå någonstans blir sjukdomen personifierad. Jag är övertygad om att jag kommer att ha världens svåraste yrke och ibland tvivlar jag verkligen på om det är möjligt att lyckas göra ett bra arbete. Hela fältet är bara ett stort jävla etiskt dilemma utan rätt och fel. Tanken ger mig panik.

I dag har jag förövrigt, för första gången, också hunnit med att avsluta min vänskap med en person på facebook (hm, i-land, japp!). Gjorde en miss och blev vän med snubben  innan jag lärt känna honom, och därefter har jag aldrig gillat honom, snarare är han en sådan person som jag alltid känt avsky för, utan att riktigt veta varför. Efter lite vad har hänt på facebook check up ramlade jag in på hans blogg då han länkat till den. Läste några inlägg med blickfångande rubriker, och så jävla illa berörd som jag blev av hand blogg har jag inte blivit på riktigt jävla länge. Hans kvinnosyn är helt åt helvete! Nä, nånstans måste man ju sätta ner foten och ta avstånd av personer som är fyllda av bajs från altandörren och uppåt. Fast ja, det är säkert synd om honom också. Annars beter man sig inte som han gör. Hoppas någon räddar honom innan han drunkar i sin egen skit.

Nu ska jag dra en handlingsvända och därefter baka minipajer till knytiset i kväll. Umeå Open står på schemat. Kan inte bli annat än bra! 

En timme kvar tills jag ska knalla iväg till flygbussen. Ska bli riktigt skönt att komma bort och göra någonting roligt, någon annanstans, det behövs emellanåt! Är det bara jag som njuter sjukt mycket av att skita i sånt som man verkligen borde göra (i detta fall skola) och bara sköta om, och belöna sig själv istället? Det är en grym känsla. Ibland måste man nog bevisa för sig själv att egen njutning är livskvalité och att livskvalité är så mycket viktigare än massa annat vardagligt krafs. Att solen skiner gör inte summan av kardemumman sämre! Nu blir det heldagsshopping i Sthlm, och därefter tåget mot Lkpg (hoppas, hoppas, hoppas att de sänder kvällens hockeyfejd på radion, jag har tom köpt ett nytt lyxigt headset i förhoppningar om detta!) Vid 21.30 är jag framme i Lkpg och då väntar en toppenhelg med underbara vänner! Kan inte bli bättre!

Förövrigt så måste jag bara berätta om hur ball skolan är nu. Hur kul är det inte att det äääntligen(!!!) börjar komma lite praktiska grejer som man faktiskt (till skillnad från jävligt mkt annat!) kommer att ha användning av?! Om en månad ska vi göra världens häftigase (och mest nervositetsframkallande) grej. Skolan har iscensatt att vi är socialarbetare och att vi får in ett fall med en minderårig ungdom som är misstänkt för narkotikabrott. Därav är vi skyldiga att göra en utredning. Vi har fått riktiga polisdokument med uppgifter och ska nu själva ringa och boka tid med vår ungdom (som en en teaterelev från gymnasiet). Vid samtalet kommer även ungdomens föräldrar att vara med (skådespelare). Mötet kommer dessutom att hållas på inhyrda socialtjänstlokaler för att det ska kännas så äkta som möjligt, och vi får koka kaffe och liknande innan. Därefter ska vi hålla i två timmars möte med familjen, där tonåringen kommer att spela mer eller mindre motstridig (typisk tonåring, alltså). HUR HÄFTIGT?! Grymt realistisk situation, och svårare utmaning än att prata med motstridiga tonåringar finns nog inte. Jag är sjukt peppad, och sjukt nervös! Men mest av allt får detta mig att längta tills den dagen då jag är färdig socionom och får jobba med världens mest spännande, varierande och utvecklande yrke!

Slutsatsen av detta inlägg är alltså att I´M A LUCKY (LUCKY, LUCKY) GIRL! Ha så kul i helgen!